Exempel på berättarteknik
Vilket berättarperspektiv passar din bok?
Vad är berättarperspektiv?
Med berättarperspektiv menas ur vilken synvinkel eller genom vems ögon handlingen i din bok berättas. Det finns fyra olika berättarperspektiv: jag-form, tredje person, allvetande berättare och begränsad allvetande berättare. De har alla sina för- samt nackdelar och passar olika bra beroende på din bokidé.
Att välja berättarperspektiv
När du ska skriva din läsning behöver du alltså välja hur den berättas – hur berättarrösten låter (mer om berättarrösten längre ner) och ur vilket perspektiv. Och det är en viktigt val, eftersom berättarrösten och perspektivet avgör ifall din bok fångar läsaren eller inte.
Hur väljer ni då berättarperspektiv? Du berättar historien från perspektivet hos den av dina karaktärer du tror l
Berättarteknik
Berättarteknik refererar till författarens stil och metoder för för att berätta en historia. Det omfattar olika aspekter från hur en berättelse presenteras; perspektiv, ton, struktur samt språkliga finesser. Berättartekniska finesser är de stilistiska samt strukturella verktyg en författare använder för att producera djup, spänning och engagemang i en berättelse. Dessa tekniker kan användas för att manipulera tid, perspektiv och information för att förstärka berättelsens effekt på läsaren.
Både Robinson Crusoe () av Daniel Defoe och Räddaren i nöden () av J.D. Salinger använder förstapersonsperspektiv. Huvudpersonen, hos Defoe, Robinson Crusoe, berättar själv sin historia i jag-form, vilket gör för att vi får ta del av händelserna direkt ur hans synvinkel. Detta skapar en känsla av autenticitet och närhe
Berättarperspektiv
Vem för berättelsen framåt? Det avgörs av ”berättarperspektivet”. detta finns i huvudsak tre olika berättarperspektiv.
Jag eller oss = Förstapersonsperspektiv
Här skrivs det som att författaren tar rollen som huvudperson: ”Jag gick över gatan ”. Det är en berättarform som är bra angående man vill beskriva vad huvudpersonen känner eller funderar över. Nackdelen är att det är lätt för att vare mening börjar med ”Jag”. Dessutom vet läsaren direkt att huvudpersonen inte dör, oavsett vilka risker den drabbas av. Det kan göra berättelsen litet tråkig. Det finns en mer spännande variant var ”Jag” personen står bredvid huvudpersonen och beskriver den genom sina ögon. Ett exempel på det existerar dr. Watson i böckerna om Sherlock Holmes.
Om berättelsen har flera huvudpersoner går det bra för att ändra vem som är "jag" mellan dem inom olika delar av berättelsen eller i olika avsnitt.
Du eller ni = Andrapersonsperspektiv
Den här typen från berättelser är väldigt ovanliga och passar bäst mot
Berättarperspektiv
I boken ”Världens mått”, skriven av Daniel Kehlmann, växlar författaren mellan två olika berättarperspektiv nästan hela boken igenom.
Den handlar om två vetenskapsmän, Carl Friedrich Gauss och Alexander von Humboldt, var och en kunnig på sitt fält. De har vartannat kapitel samt dessa är skrivna i tredjepersonsperspektiv.
När de på gamla dar blivit berömda möts de i Berlin. inom ett av de sista kapitlen tänker den ene tankar om den andre och där glider berättarperspektivet nästan sömlöst fram och tillbaka mellan båda männens perspektiv i ett och samma kapitel. Det existerar mycket elegant och medvetet gjort.
Den här boken existerar intressant också på ett annat sätt. Dialogerna existerar skrivna på ett ”berättande sätt”, utan citattecken alternativt ”pratminus”.
Dessutom är den en bestseller och mycket underhållande om man gillar naturvetenskap och forskningsexpeditioner. Läs den gärna och studera hur författaren har gjort.
För för att sammanfatta:
En bra regel är alltså att inte äga för mån