Hur tre nya arter utvecklades från kamelen
Kameldjuren saknar hovar och trampdynan utgörs av en massiv puta. Överläppen är tvådelad och bägge delarna förmå röra sig självständigt. Som däggdjur är kameldjuren dem enda som har elliptiska röda blodceller. När kameldjuren travar gör det de med passgång. Passgång existerar när båda benen på samma sida förflyttas framåt.
Kameldjuren är växtätare som skiljer sig från idisslare genom en tredelad mage (idisslare har fyrdelad). Bladmagen existerar så pass liten att den som del enbart visar sig som en del av löpmagen. Kamelen äter växtbaserad kost så som gräs, blommor samt andra växter. Läs mer om vilka växter kamelerna äter på
Ursprungligen kommer kameldjuren från Asien. Idag finns kameldjuren i norra Afrika, Asien, Australien samt bergsregionerna i Sydamerika. Kameldjuren trivs i torra och öppna habitat som stäpper, halvöknar och öknar.
Allmänt om kameler
Kameler (Camelus) är ett släkte inom familjen kameldjur med numeriskt värde nu levande arter: baktrisk kamel (Camelus bactrianus) samt dromedar (Camelu
Det finns cirka 27 miljoner dromedarer i världen, framför allt på Afrikas horn och i Nordafrika, Mellanöstern och södra Asien samt en stor population av förvildade kameler i Australien. I Somalia, Sudan och Kenya finns de största populationerna. I Sverige finns uppskattningsvis få dromedarer. Antalet tvåpuckliga/baktriska kameler i världen är cirka 1,5 miljoner samt de finns framför allt i Asien. I landet finns strax under hundra baktriska kameler fördelat vid tjugotalet djurhållare. Antalet alpackor och lamor i världen existerar tillsammans cirka 9 miljoner, varav 6 miljoner inom Peru och Bolivia. Fram till början av talet var exporter av sydamerikanska kameldjur från Peru samt Chile förbjudet. De första större exporterna av alpackor skedde ~84 från Chile och senare från Peru och Bolivia. De flesta alpackorna lever fortfarande inom Peru men förutom i Sydamerika finns det även många i USA, Europa, Nya Zeeland och Australien. Många lamor finns av tradition i Bolivia dock äv
Linné delade in organismvärlden inom två riken. "Plantae" bestod av landväxter, svampar samt alger medan "Animalia" innefattade djuren. Med tiden äger man funnit att det inte är så enkelt som att dela in allt levande i numeriskt värde riken, åtminstone inte om man vill att rikena ska vara naturliga grupper. År föreslogs denna indelning inom riken: Ganska snart insåg man emellertid att inte heller dessa riken var naturliga. Särskilt Protista utgjorde en sammelsurium av obesläktade organismer som inte passade in i något av de andra rikena. Forskarna äger kommit fram till att den mest naturliga indelningen måste vara att gruppera organismerna efter hur deras celler är uppbyggda. Numera är den högsta indelningen i tre domäner (som i sin tur delas in i riken): Hos växter och bakterier förekommer kloning spontant. När en växt förökar sig vegetativt till exempel tillsammans med sticklingar får man en genetiskt identisk klon, samt varje gång en bakterie delar sig sker detsamma. Det är en del av deras fortplantning. Hos djur är det mer ovanligt men uppkommer ibland i form av enäggstvillingar. Forskare har utvecklat tekniker för att skapa genetiska kopior främst av gener och celler, men även hela individer av djur. Den första kloningen av ett djur genomfördes redan då Hans Adolf Eduard Driesch skakade ett embryo från sjöborre som bestod av två embryonala stamceller. De två cellerna separerade och utvecklades till varsin genetiskt identisk sjöborre. Den brittiska forskaren Sir John Gurdon var det första forskaren som klonade ett varelse från specialiserade kroppsceller. Det var i slutet på talet och djuret
Kameldjur i Sverige
Systematik – ordning genom släktskap
Klonade djur
Historia